Tänkte skriva detta i julas, men höll mig ifrån datorn. Hur hjärntvättad jag är av Kalle Anka och hans julfirande. Genom att se samma sak om och om igen varje jul samt göra misstaget att i tioårsåldern spela in programmet på VHS kan jag många repliker utantill.
I dagligt tal använder jag mig av metaforer från programmet som i princip alla förstår:
- “Det var den sista, åk nu!”, “Prisa gudarna, här kommer skatteåterbäringen”, “Mot Sherwoodskogen”
- “Vad är väl en bal på slottet…”, ”Hundar inte tala mat”, “Vem är det som kör egentligen?”
Vi gnolar på “Var nöjd med allt som livet ger” och “Jag fångade en räv en dag”.
Bildmässigt används att sitta under en korkek, det är som Musses husvagn och schackrutig färg. Spagetti och köttbullar med en nos som puttar en köttbulle känns också igen. Min kollega Eva brukar beskriva sitt jobb som när Pluto räddar fallande pumlor från granen.
Märkligt att en Disneyproduktion från 1958 skulle bli så tongivande i livet. För övrigt gillar jag Karl-Bertil Jonsson bättre, men den har jag bara sett i typ tio år.
