I onsdags for jag från Råneå till Stockholm över dagen. Det var styrgruppsmöte där rörelsens fyra högsta tjänstemän träffades och ett sådant möte vill man ju inte missa. Dessutom skulle jag leda mötet. I min förra sväng i styrgruppen på UNF-tiden ledde alltid IOGT-NTO:s förbundsdirektör mötena men nuförtiden tar vi tack och lov och roterar runt ordförandeskapet. Dessutom skulle jag på avtackningsmingel av CAN:s föraa direktör Björn Hibell som slutade efter över 20 år.
Eftersom jag på fredag åter ska vara i Stockholm för FS-möte valde jag att inte stanna över natten i Stockholm. Idag var det dessutom utvecklingssamtal med Fanny på skolan. Jag åkte alltså över dagen. Startade vid 9-tiden och var hemma igen till sen middag med Fanny vid 20-tiden. Råneå- Stockholm över dagen alltså. Är det klokt?
I förra veckan var jag till nästa kongressort Borås. Resan startade hemifrån vid 07.00 och avslutades vid 22.45 med SJ:s försening. Det besöket tar alltså längre tid än från Råneå. Tänker på alla gånger jag åkt Stockholm-Göteborg över dagen. Tar också en stund. Tågresan dit tar längre tid än flyget Stockholm-Bryssel.
Resor handlar inte om avstånd utan om tid. Och förstås om förhållningssättet till resan. Om man ser det som ett jobbigt projekt så är det jobbigt. Om man ser det som en livsstil där man får se mycket, läsa mycket och dricka kaffe så är det riktigt trivsamt.
