Vad hade jag missat om jag inte gått med i UNF? Tanken svindlar idag…
Det var januari 1993. Jag var 18 år och ville göra något meningsfullt med min fritid. Mamma telefonvärvades till IOGT-NTO, men det var jag som kastade mig över hennes välkomstmaterial. Här vill jag ju vara med, tänkte jag. och insåg att en av mina bästa kompisars klasskompis var aktiv i UNF.
Hon hette Sigun Israelsson och jag gick fram till henne och sa att jag ville gå med i UNF. Häpen tog hon med mig till kretsexpeditionen. Hon och konsulenten frågade var jag bodde och konstaterade snabbt att den närmaste UNF-föreningen inte skulle vara något för mig och att de då skulle tappa mig. Gillade jag att sända radio då? Nej, sa jag, men de stoppade in mig i UNG-radioföreningen ändå. Där hade två andra nya medlemmar just kommit.
Jag sände radio. Var på UNF 2:an och blev kär förutom att jag lärde mig mer om UNF. Gick stapplandes in på mitt första kretsårsmöte men välkomnades av iggisen Gunnar Eriksson vilket fick mig att slappna av. Blev lustigt nog invald i både kretsstyrelsen och valberedningen.
Radioföreningen skulle ha extra årsmöte. Jag blev invald i valberedningen även där. Detta tillsammans med Peter Bergström. Med två valberedningsuppdrag var jag tvungen att blotta min okunskap och fråga honom vad det uppdraget egentligen innebar. Senare var jag med och startade en ny UNF-förening. Jag blev kassör för att jag var ordningsam. Bokföringen fick jag lära mig av Per Öhman, distriktskassören, på hans studentrum.
Nu hände det som även händer idag. Jag blev tillfrågad om att sitta i UNF:s distriktsstyrelse. Jag tackade nej då jag inte tyckte att man skulle kunna sitta där med så kort medlemskapstid. På hösten gick jag en förbundsutbildning- Internationell Drogpolitik. Mona Örjes höll i denna eminenta utbildning och där delade hon ut små lappar. På min stod det ”Människor är som fallskärmar- om man inte utvecklas kan det sluta illa”. Det där har jag tagit med mig under alla år. För övrigt träffade jag här Sofia Modigh för första gången. Vi pratade länge och väl innan kursen började om både arbetsplaner och UNF-fakta och det var först senare jag förstod att hon var förbundsordförande. Det där var inte så viktigt i min UNF-vardag i Luleå.
Jag hamnade så småningom i distriktsstyrelsen som adjungerad. Mitt första styrelsemöte skedde ett år efter medlemskapet. Det var på en kryssning på Finlandsfärjan Umeå-Vasa. Allt var oerhört spännande! Vi dansade hela natten men hade möte på dagen. Förbundsfaddern var med och hon hette Anna Carlstedt. Hon skickade sedan ett peppande vykort till mig som gjorde mig självsäker nog att tacka ja till att bli invald i distriktsstyrelsen på riktigt.
Sedan har det bara rullat på. Medlemskapet har gett mig så oerhört många kontakter och vänner. Det har lärt mig färdigheter som att arrangera nyårskurser och andra arrangemang, hantera pengar och personal. Det har fått mig att våga ringa okända människor, föreläsa inför folk och hantera sociala medier. Jag har fått resa både inom och utom landet. Ledarskapet har varit bärande liksom den individuella utvecklingen. IOGT-NTO-rörelsen innehåller verkligen alltid nya möjligheter och utmaningar. En bildningsresahär och nu. En verktygslåda fylld med organisationskunskap, kärnområdeskunskap och relationer. I mitt fall hade jag dessutom turen att få arbeta professionellt med mitt intresse.
Det är svårt att se varför man inte skulle ta chansen att gå med i UNF! (Eller för den delen IOGT-NTO!). Det finns verkligen allt att vinna!
Tänk vad viktigt det ändå är att vi som idag är medlemmar välkomnar de nya. Fler Sigun som med fast hand leder en till rätt verksamhet i början. Fler Gunnar som välkomnar en vid kretsårsmötet där alla är okända. En Peter som förklarar vad en valberedning är och en Per som lär ut bokföring, istället för att kräva det redan från början. En Mona som delar med sig av användbara ordspråk på kunskapsgivande kurser och en Sofia som tar sig tid att förklara mer om UNF och hur en arbetsplan kan se ut. Och inte minst fler Anna som skickar små peppande vykort för att motivera en att fortsätta sitt arbete!
(Och vi ska inte underskatta vikten av att värva medlemmar på många olika sätt. Telefonvärvningen av min mamma gav två medlemmar som är med än idag, 20 år senare)
Peter Poängterar 